1Detta är boken af rättfärdighetens ord, af väktarnes bestraffning, hvilken tillhörer verlden, i följd af det som Han, hvilken är helig och stor, befallde i synen.
2Jag märkte i min dröm, att jag nu talte med en tunga af kött och med min andedrägt, hvilka den Ende Mäktige har gifvit i menniskornas munn, på det de dermed må tala.
3Och förstå med hjertat. Såsom han har skapat och gifvit åt menniskorna förmågan att fatta förståndets ord, så har han skapat och gifvit mig förmåga att straffa väktarne, himmelens afföda.
4Jag har skrifvit eder böneskrift, och i min uppenbarelse har det blifvit visadt mig, att allt, hvad J begären, skall ej blifva eder beviljadt, så länge verlden står. Domen har gått öfver eder. Eder begäran skall icke beviljas eder.
5Allt ifrån denna stund skolen J aldrig uppstiga i himmelen; Han har sagt, att Han skall binda eder på jorden, så länge verlden står.
6Men innan detta sker, skolen J få se edra älskade söners undergång; J skolen icke få äga dem, utan de skola i eder åsyn falla för svärd.
7Ej heller skolen J bönfalla för dem eller för eder sjelfva. Men J skolen gråta och bönfalla i tysthet. Dessa äro orden af boken, som jag skref.
8En uppenbarelse syntes sålunda för mig. Se, i denna uppenbarelse lockade moln och töcken mig; irrande stjernor och ljungande blixtar drefvo och tryckte mig framåt, under det vindarne i min uppenbarelse biträdde min flykt och påskyndade min resa. De upplyfte mig högt upp till himmelen;
9jag framfor, till dess jag anlände till en mur, byggd med stenar af kristall; en fladdrande låga omgaf den, hvilken började injaga förskräckelse hos mig.
10I denna fladdrande låga ingick jag. Och drogs nära intill en rymlig boning, äfven uppbygd med stenar af kristall. Dess väggar så väl som dess golf voro bildade af kristall-stenar, och grundvalen var kristall.
11Dess tak hade utseendet af irrande stjernor och ljungeldens blixtar; och ibland dem voro Cheruber af eld i en stormande sky.
12En låga brann rundt omkring dess väggar, och dess portal flammade af eld.
13Då jag inkom i denna boning, var den het såsom eld och kall såsom is. Intet spår af glädje eller lif fanns der. Förskräckelsen öfverväldigade mig, och en förfärlig skakning betog mig.
14Häftigt skakade och darrande föll jag på mitt ansigte.
15I synen såg jag. Och se, der var en annan boning, rymligare än den förra, uppbyggd i midten af den fladdrande lågan, och hvarje ingång stod öppen för mig.
16Så förträfflig var den till alla delar i herrlighet, prakt och storlek, att det är omöjligt beskrifva för er, hvarken glansen eller vidden deraf.
17Dess golf var i låga; ofvan voro ljungeldar och irrande stjernor, medan dess tak framställde en flammade eld.
18Uppmärksamt betraktade jag den och såg, att den innehöll en upphöjd thron. Hvilkens utseende liknade frost, medan dess omkrets föreställde den lysande solens klot, och den var rösten af Cherubim.
19Nedanföre denna mäktiga thron utgingo strömmar af lågande eld. Att se derpå var omöjligt.
20Den Ende Store i herrlighet satt derpå. Hvars klädnad sken klarare än solen och hvitare än snö.
21Ingen ängel var i stånd att uthärda åsynen af Honom, den Herrlige och Strålande. Ej heller kunde någon dödlig skåda Honom.
22Äfven en eld af stor vidd utsträckte sig framför Honom, så att ingen af dem, som Honom omgåfvo, var i stånd att nalkas Honom ibland de myriaders myriader, som framför Honom voro. Han hade intet behof af någon helig rådplägning;
23men de helige som stodo när Honom, aflägsnade sig likväl icke från Honom hvarken natt eller dag, ej heller blefvo de förda ifrån Honom.
24Jag fördes äfven närmare med en slöja för mitt ansigte och darrande. Då kallade Herren mig med sin egen mun sägande: Nalkas hit Enoch på mitt eget ord.
25Och han uppreste mig, låtande mig komma nära ända till ingången. Mitt öga var fästadt vid golvet.